Dags att träna

 Hon passar i rött...

Om jag flyttar ifrån Dye är det ju bra om Astrid vänjer sig vid sele. Den skall hon ha till att börja med, åtminstone. Vart och om vi nu flyttar. 

Nu är Astrid, som tur är van vid att ha något mjukt över ryggen eftersom jag brukar torka henne med en handduk när hon kommer in och det har regnat. men hon är ganska obekväm med att jag sätter fast kardborrebanden runt halsen och magen. Vi får jobba på det men jag glömmer ofta bort det!

Och här blev det ett litet kort bus 😄

Tja..... Så svårt det kan vara alltså. Vissa beslut är mycket svårare än andra. Tog med mig Astrid på promenad på grusvägen hemma med selen hängande på ryggen. Inga som helst problem. Hon hängde glatt med och verkade inte alls bry sig om selen.

Men vid ett senare tillfälle åkte vi iväg i bilen (vilket hon ju avskyr) några km bort. Tog ut henne med sele (och koppel) och hon fick "stelkramp". Såg plötsligt verkligen ut som en kattunge i ansiktet. Jag höll henne och hon fick lukta runt lite. Släppte så ner henne och då...ja, det skulle jag aldrig gjort. Panik i ordets värsta bemärkelse. Orkar inte beskriva...

Hon är 10 år och aldrig varit hemifrån bortsett från veterinärbesök, då hon kissar och bajsar ner hela kattburen.

Folk skulle säkert säga, "Men du måste träna henne!" Jo-jo. Jag är inte i det skicket att jag orkar. Så jag släpper det. Orkar inte.

Vilket betyder: ingen flytt. Inte för nu. 

(skrivet februari 2021)