Hjortar och spår av vildsvin

 De kommer och går lite då och då

Nedan vy från mitt köksfönster

 

Och nedan vildsvinsspår lite så långt från min p-plats (sämre foto, svårt att se spåren av deras bökande).

Detta är i april 2023

Får backa bandet

Tyvärr bakvänt. Nerifrån och upp...

En bit in på året hade jag kommit så här långt med min sk krismat.

Försöker köpa nånting extra som jag tycker att jag kan avvara till min krismat men ibland, eller ofta tycker jag mig inte ha råd att köpa t.ex. en extra produkt för en sisådär 20 kr 😵

Så dumt tänkt av mig, jag skall jobba på det eftersom jag verkligen vill ha åtminstone EN hylla med matgrejer ifall ifall ifall...

Ja-ja, jag är en inbiten backup-människa.

You never know 

Varför jag skriver datum på bäst-före så är det naturligtvis för att jag skall komma ihåg att konsumera det som är på väg att "gå ut". 

Då får jag ju helt enkelt köpa nytt.

Tänk 1½ år sedan sist jag skrev här

Har haft en hel del strul i mitt vardagsliv och därför har jag inte lyckats hitta tillbaka till hur jag hanterar bloggen med allt vad det innebär.

Så nu måste jag testa mig fram - hur gjorde jag? Vilket teckensnitt? Färg? Rubriker, underrubriker osv

Har försökt ett antal timmar nu men jag får inte till det riktigt ändå. Har ingen energi kvar nu att leta runt efter alla konstiga benämningar/beteckningar och vad som är vad.

Så för tillfället lägger jag ingen tid mer på detta nu.

Det är så mycket jag vill försöka "ta igen", dvs foton och kommentarer kring dem och jag kan/vill inte (tror jag) gå tillbaka 1½ år...

Och här är min kära följeslagare i vått och torrt.

💓Astrid Prassla, här 12½ år 💓

Få dagar hit å få dagar dit

 Att få sitta ute en skön kväll 

Det är värt mycket. Solen på nedgång

Undra varför

 Ja, undra varför man upplever att tiden flyger

När man går hemma sjukskriven som jag nu gjort i 2½ år. Kan ju tycka att man har all tid i världen. 

Nu har det varit (och är) mycket med hus å trädgård och jag gör i princip ingenting mer än att försöka hålla undan gräset. Orkar helt enkelt inte nåt annat.

I våras fick jag för mig att skissa av några av mina gullrankor.

Naturligtvis skall de målas men det gick som det går med det mesta nuförtiden. Påbörjar saker men slutför dem inte. Nån gång skall det väl hända, hoppas jag. Lusten måste infinna sig.

Covid-test

 Gjorde ett självtest

Det var inte jättelätt eller särskilt trevligt heller för den delen. Men jag ville göra det själv så att jag kunde känna att jag hade kontroll över läget. Skulle inte klara att någon annan sticker ner en kilometer lång "tops" i halsen på mig och även upp i näsan. 

Nej tack! Med egen kontroll funkar det bättre.

Svaret kom efter några dagar:

Så nu vet jag det i alla fall. Känns bra.

Elände kontra det goda

 Att inte tappa bort sig

Ja, att inte tappa bort sig i allt negativt även om jag kan tycka att det varit för mycket av eländet nu. 

Lyckas ändå, tack och lov, se det lilla fina fantastiska mitt uppe i allt negativt, Detta är så vackert. En pytteliten, liten, liten varelse som lever mitt ibland oss och som gör underverk

Jag vill tro att missar man det lilla i all sin stora stressade vardag så missar man livet.

Eländes elände

 Åldern tar ut sin rätt

Fredag 12 februari började gammelpumpen (ejektor) krångla.

Plötsligt gick den inte (jag hör ju i huset när den går igång och när den stannar) och lite senare gick den utan att sluta. Den gick i 20 minuter, sen gick jag ner till den och stängde av.

Och efter det...

TUR att det kommit en massa snö!!

Nedan är tidningar på tork, tidningar som snöhinkar stått på och tidningarna har blivit blöta.

Fram med regntunnorna!

Sicket kånkande och stånkande...och besvärligt. Städa? Ha! Tvätta? Ha! Diska? Ha!

Fick i alla fall hämta vatten hos grannen 😀

När jag äntligen fick tag i en rörmokarfirma som hade tid att ta sig an mig (det var tydligen massor av folk som fått problem med sitt vatten pga sträng kyla i ca 14 - ? - dagar) så hade det gått 17 dagar utan vatten.

Rörmokaren ville att jag fotade min servitut-brunn samt inne i det nuvarande "pump-huset". Sagt och gjort.

Locket av på servitutbrunnen som ligger ca 50 meter bort. Så här ser det ut inne i den brunnen:

Sedan ett foto taget från brunnen mot min lada (huset ligger bortanför ladan och själva "pumphuset" finns ju under huset i torpargrunden):

Och så här bedrövligt ser det ut i detta sk pumphus. Här är den gamla ejektorpumpen som varit en trotjänare i många, många år:

Och så resten av bilderna tagna därinne:

Det ser för jävligt ut allting, rent ut sagt.

Så kom du dagen D

Här drar de slangar från brunnen, över gärdet och åt mitt hus håll:

Och så här ser den nya dränkbara pumpen ut (synd med solen i ryggen så min skugga syns bättre än pumpen..!):

Elkabel och vattenslangar:

Men sen visade det sig att det tog ytterligare några dagar innan jag kunde använda vattnet.

Brunt, brunt, brunt. Jag skulle låta vattnet rinna 1-2 timmar och sedan stänga av i ca 1-2 timmar och sedan fortsätta proceduren. Hann ju såklart bli riktigt nojig på om något gått fel

Häller upp i glas med ca en dags mellanrum.

Alltså kan man säga att jag var utan vatten, inte 17 utan 19 dagar innan vattnet verkade så pass klart att jag "godkände" det och kokade mig ett ägg 😊

NÄÄÄÄ! 😭

Fy fan vad besviken och närmast knäckt jag blev. Skall det ALDRIG bli bra?!?

Fick ju helt sonika fortsätta att spola, stänga av, spola, stänga av osv osv.

Alltså in på den 20:e dagen nu då.

Och det blev ju bättre. Till slut. Så sakteliga. 

Men...så var det ju det här med toaletten då...

Det fanns överhuvudtaget inget tryck i tanken, alltså inget vatten i och det gick inte att spola.

Exet hjälpte mig med diverse krångel-mix-jox.

Först stänga av vattnet till toan. En liten torks-skruv under handfatet:

Toa-silen sitter bakom toalettstolen (väldigt dumt ställe) fick tas loss

ALLTSÅ SNART BYTER JAG BLOGG. ETT JÄVLA STRUL MED TEXT, INDRAGNINGAR, VÄNSTERJUSTERINGAR OCH FAN Å HANS MOSTER

med två skiftnycklar. Och komma åt där, liksom...

Till sluuut så!

Om jag nu minns rätt så satte vi på vattnet och lät det komma ut från slangen och ner i denna plastbytta:

Tyvärr minns jag inte i vilken ordning allt detta gick. Minnet är lite dysfunktionellt, om man säger så.

Och silen...inte så lite skit..! Allt kommer från smuts som kommit genom rören efter att rörmokarna var här och bytte alltihop. Fullt normalt alltså men knöligt att fixa själv, var det ju.

Försök få loss den du! Silen alltså...så att man kan göra rent den.

Gängtejp (heter det va?) runt gängorna. Fick väl inte loss silen helt så det fick bli några enkla spolningar med vattenkranen bara.

Skruva ihop grejerna igen då ja...

Sen så försökte vi på oss en liten rengöring av själva tanken. Där låg ju också lite skit och det fick bli flaskborste så gott det gick. Svårt att komma åt.

Snipp Snapp Snut - så var sagan slut.

Hoppas jag 👍

Dags att träna

 Hon passar i rött...

Om jag flyttar ifrån Dye är det ju bra om Astrid vänjer sig vid sele. Den skall hon ha till att börja med, åtminstone. Vart och om vi nu flyttar. 

Nu är Astrid, som tur är van vid att ha något mjukt över ryggen eftersom jag brukar torka henne med en handduk när hon kommer in och det har regnat. men hon är ganska obekväm med att jag sätter fast kardborrebanden runt halsen och magen. Vi får jobba på det men jag glömmer ofta bort det!

Och här blev det ett litet kort bus 😄

Tja..... Så svårt det kan vara alltså. Vissa beslut är mycket svårare än andra. Tog med mig Astrid på promenad på grusvägen hemma med selen hängande på ryggen. Inga som helst problem. Hon hängde glatt med och verkade inte alls bry sig om selen.

Men vid ett senare tillfälle åkte vi iväg i bilen (vilket hon ju avskyr) några km bort. Tog ut henne med sele (och koppel) och hon fick "stelkramp". Såg plötsligt verkligen ut som en kattunge i ansiktet. Jag höll henne och hon fick lukta runt lite. Släppte så ner henne och då...ja, det skulle jag aldrig gjort. Panik i ordets värsta bemärkelse. Orkar inte beskriva...

Hon är 10 år och aldrig varit hemifrån bortsett från veterinärbesök, då hon kissar och bajsar ner hela kattburen.

Folk skulle säkert säga, "Men du måste träna henne!" Jo-jo. Jag är inte i det skicket att jag orkar. Så jag släpper det. Orkar inte.

Vilket betyder: ingen flytt. Inte för nu. 

(skrivet februari 2021)

Meditativ sysselsättning

Lekfullt i lugn och ro
Vissa dagar varken vill jag eller har lust att göra några "måsten". Den här dagen var en sådan dag. Hamnade i ett tillstånd som sa: "skiter i vilket", "bryr mig inte", "vill inte", "har ingen lust", "orkar inte" till alla måsten.
Ganska skön känsla faktiskt.
Så jag tog itu med mitt kära badkar! Så eftersatt och bortprioriterat som det varit i.....några år nu, tror jag..
Allt ogräs bort och alla gamla attiraljer ("inredning") urtaget. Jorden var ju helt uttorkad och full med rötter och antagligen noll näring. Fyllde upp med ny jord (den gamla fick vara kvar bortsett från en och annan rotklump). Jag planterade sedan ner den kära Snöflingan som var tänkt att ha i ampel.
Alltså, jag är ganska värdelös på amplar. Blommor i amplar är fina när de tas om hand på rätt sätt men de är vanskliga att sköta. Jag brukar glömma bort att de skall ha vatten och eftersom det ofta blåser så mycket så hänger och slänger de fram och tillbaka och.... Nä, amplar är inte min grej. Därför, kära Snöflinga (längst bort till vänster), får du bo i badkaret.
Tillsammans med andra inneboende:

Flaggans symbol är "Hej kompis!"
Den gröna växten (ovan) in mot väggen är en daggkåpa och den har en alldeles egen ramsa som man kan sjunga eller läsa om man vill: "En daggkåpa ville jag vara - och bära daggpärlor klara. I kjol så fin med uddig kant - det skulle vara fasligt grant" (text Lena Anderson, ur boken "Majas Alfabet"). Jag fastnar ofta, ofta i den versen, tycker den är så fin 💗                                                                                      

Trollungen gungar i sin kokos-gunga 😊     

Shhhhh... the fairies are sleeping

Trollemor är smart, hon tar skydd mot regnet...