Inte har jag funderat i de banorna tidigare! Det är först nu när jag själv blev drabbad.....
Hur som helst så pallar jag definitivt inte att jobba än, så som det ser ut just nu. Dels att smälta/greppa och landa i detta med min hjärntumör, dels strulet med maken och hans olika problem med kroppens funktioner. Det är 6:e veckan som han ligger inne på sjukhus nu. Jag går inte in på några detaljer här i min blogg mer än att det har varit många turer med olika komplikationer. Det verkar som om så fort han kommer på ruta två, hamnar han tillbaka på ruta ett igen.
Själv är jag tillsvidare fortsatt sjukskriven och min vardag hemma består ju av en hel del ångest som jag dock tycker mig kunna hantera hyfsat än så länge. Små diffusa huvudvärkspuffar då och då (som jag känner eftersom jag är extra vaksam, tänker jag) . Grymt noga med att klunka vatten.
Försöker göra "bra" saker, nyttiga saker, måste-saker såsom t.ex. planera, handla (får ju köra bil igen) och laga mat, städa, tvätta, hålla vedförrådet hyfsat intakt inomhus, dvs. bära in och fylla upp inomhus så att det alltid finns torr ved inne, sköta om katterna (ge dem mat, klapp och "öppen dörr", dvs. släpp in/släpp ut...), betala räkningar, hantera posten.... Vardagliga ting som håller mig igång på ett ganska lugnt sätt jämfört med om jag skulle vara på jobbet!
Och jag försöker komma ihåg att alltid bära hemtelefonen på mig, vilket är hur lätt som helst att glömma:
Herregud, hur gjorde man förr när inte telefonen fanns...???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar