Ett överraskande liv...

Vill ju gärna ha ett foto med på varje inlägg
men nu vet jag inte riktigt vad jag skall välja.
För ganska exakt en vecka sedan (måndag 17 november) på kvällen får jag ett plötsligt "blodtrycksfall" (enligt läkaren) efter att ha haft lätt diarré på morgonen, sjukskrivit mig pga att det går magsjuka på jobbet, sovit ovanligt länge på dagen, inte velat äta nånting, sovit igen, ätit, fått symptom på vätskebrist (sicksack-mönster framför ögonen) och sen händer detta. Jag klappar ihop. Kan inte tala ordentligt, hittar inte orden. Tack och lov är Simone-dottern hemma! Hon kallar på Lasse-grannen och de bestämmer gemensamt att det är ambulans som gäller (efter att även ha pratat med sjukvårdsupplysning och 112) - mot min envisa vilja. 
Jag får efter ett antal turer och röntgen (ultraljud?) veta att det som de trodde först (propp) uteslöts och konstaterade istället tumör i hjärnan (godartad, tack och lov).
Efter att ha varit inlagd mån-fre (med permission över nätterna tis-fre) blev jag så utskriven på fredagen och sjukskriven en vecka. 

Lånar en ambulansbild från internet. Det var mörkt ute och det var premiär för Hilda. Aldrig åkt ambulans förut... 
Läkaren tycker att jag skall jobba i väntan på svar från neurokirurgen på Sahlgrenska; operera eller avvakta. Lite jobbigt att vänta...
Men så är bilden idag. 
Livet är sannerligen överraskande, som sagt.........