Vi har börjat få lite småflugor som jag tror kommer från viss fuktig jord i vissa krukor. Är det de som kallas Sorgmyggor, tro? Inga "farliga" varelser så...bara irriterande.
Precis som människor kan vara. Fast vi är farliga dessutom.
Nu har jag i alla fall införskaffat mig en flugfälla:
Dionaea muscipula på latin. Venusflugfälla på ren svenska. Får se om hon gör nytta!
Men som vanligt när det gäller mig som ägare av liv så måste jag ju kolla upp vad just denna varelse kräver för att må bra.
Eftersom jag bara har nytta av den om den mår bra. Dör den pga felaktig skötsel så har jag ju ingen nytta av den, eller hur? Så jävla logiskt.
Ge och få.
Och ändå håller vi människor på och missköter vår jord, naturen och sätter djur i bur och....Jaha, nu var jag där igen. STOPP. För denna gång.
Okej - den vill ha destillerat vatten........och absolut inget kranvatten.... Oups, redan krångel alltså.
Men jag löser det, jag går inte så långt som att jag destillerar vatten men jag kan sträcka mig till att koka vatten och låta det svalna - borde duga som åtminstone "halvdestillerat"?
Regnvatten funkar också. Det har vi massor av! Till sommaren....
Den vill oxå ha det ständigt fuktigt eftersom den naturligt lever i sumpmarker. Bara att spraya då och då med blomsprutan? Se till att jorden är fuktig.
Sist men inte minst: låt bli att mata den. Låt naturen sköta sig själv och var inte så klåfingrig och nyfiken och peta dit flugor stup i kvarten. Den kommer att dö (har jag läst) av utmattning!
Ja, inte har jag tänkt att jaga sorgmyggor med pincett för att mata henne... (och hur lätt är det?).
Då är ju hela idén med flugfällan bortkastad. Hon har fått jobb hos mig, då ska inte jag göra jobbet åt henne, eller hur....
När man tänker efter så, javisst kommer hon att dö om hon blir matad! Hur naturligt är det för en sumpväxt att bli matad?
Tror faktiskt inte att det sedan urminnes tider sprungit omkring en massa människor i de kaliforniska blötmarkerna och matat dessa inhemska små växter med insekter...
Här hemma i en kruka lever den ett ytterst onaturligt liv så......blir lite ledsen bara jag tänker på det...men därför vill jag ge den det bästa jag kan åstadkomma utifrån mina förutsättningar. Den är ingen leksak iallafall. Som ju inget liv är.
Känner stort ansvar! Hennes mående hänger på mig nu...!
"Gör det du kan, med det du har, där du är" (Theodore Roosevelt)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar