Men detta visdomsord säger ändå en hel del:
"Att vänta på glädjen är också en glädje"
Och en liten aningens anings känsla av att våren är på gång (förhoppningsvis) gör att städrycken går igång. I alla fall hos mig.
Nu skall här röjas! Och slängas!
Tyvärr missade jag före-bilder 😖 men nu är det gamla tändveds-skjulet nedmonterat:
En del virke sparat (till vänster om ladans öppning). Det sjuka är att hela skjulet bara varit halvt nedmonterat och sedan blivit stående i gången mellan där vi har veden och det sk "box-rummet" (där verktyg förvaras och där den stora frysboxen står). Man har alltså aldrig kunnat ta den vägen utan varit tvungen att gå ut för att gå in...
Men nu har det blivit bättre! Nu kan man åtminstone GÅ där:
Stegen till höger skall flyttas på när jag får tid över. Den har min pappa byggt för väldigt länge sedan men enligt min mening är den fullständigt livsfarlig.
Jag har nu delat den i två delar och då är den inte farlig längre och fullt användbar (får väl lägga upp förklaring nån gång, för mitt minnes skull).
Här, där vinterns (2017-2018) ved har legat (den kalla, långa vintern har gjort att vi börjat nalla på nästa nästa vinters ved, tyvärr), börjar vi så sakteliga lägga saker som skall till återvinningen nästa gång:
Nu har vi som ambition att åka till återvinningscentralen en gång i veckan.
Vi har nu i alla fall gjort sväng nr ett och är snart färdiga med "slänget" för denna gång:
Bara vår gamla toastol kvar och lite annat "små-krafs"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar