Någon gång på senvåren dök den här svarta katten upp med ett jamande djupt från strupen och sedan långa jam i vågform.
Han har återkommit med jämna mellanrum på sena kvällar (med samma läte) och han är väldigt vänligt inställd. Han försöker definitivt få kontakt med Astrid som inte verkar bry sig nåt nämnvärt.
Han har dock med tiden vågat sig närmare och närmare och inte heller varit lika "rädd" för oss som bor här.
Två gånger har han t.o.m. vågat sig in i huset men med stor försiktighet och med svansen tätt intill kroppen. Jag har då haft ytterdörren öppen för hans trygghetskänslas skull.
Detta är det enda foto jag har, tagit 23 juni (alltså för 4 dagar sedan), sen kväll och dålig bild.
Nu har han vågat sig ett steg till, nämligen att lägga sig i en stol på altan och Astrid har legat i en annan stol.
Man blir glad men jag undrar väldigt mycket över vad han egentligen vill?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar