När jag röjde hemma (ett ständigt pågående projekt; plocka iordning, släng eller ge bort. Rensa, med andra ord) hittade jag min gamla, gamla lilla docka som min mormor sydde åt mig. Jag hade fått en Mimmi av mormor som jag tyvärr slarvade bort. Jag var sååå ledsen.
Men så en dag...
Jag minns så väl när mormor och jag sitter på trappan till sommarstugan Mormor syr något. Jag tittar på.
Så börjar nånting ta form. Ett runt ansikte. Näsa. Och så...det största av allt: ögonen med de där fina ögonfransarna...
Och henne såg jag nu... Hon har suttit där på byrån på andra våningen, i ett rum som jag för det mesta bara går igenom. Har allt kastade ett öga i all hast då och då men gått vidare.
I mitt röjande SÅG jag henne verkligen och minnen kom till mig.
Över 50 år gammal är hon nu...
Ganska rejält tilltufsat, lappad och lagad men aldrig tvättad vad jag kan minnas. Och det vågar jag verkligen inte göra nu heller. Mimmi är ju en underbar trasdocka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar