Som exempel kan vi ta de barn som är lite tillbakadragna och inte vågar prata så mycket i grupp. Med handdockan till hjälp vågar de oftast prata eftersom de pratar med dockan (som ju är en egen person) som vet lite mindre än vad barnen vet och kan då ställa frågor om hur saker och ting fungerar.
Överlag vågar/lär sig alla barn ge förklaringar till dockan, de vill gärna hjälpa dockan att förstå hur saker och ting fungerar och de försöker formulera sig språkligt så att dockan verkligen förstår hur olika företeelser fungerar.
Ett engagemang vaknar, en kommunikativ process startar vilken utvecklar språket, reflektioner kring relationer och handlingar, olika sorters känslor osv
Engagemanget hos barn blir ofta större när handdockan är med och pratar med barnen jämfört med om en pedagog skulle göra samma sak. Man fångar uppmärksamheten på ett helt annat sätt.
Så självklart egentligen, har man roligt blir man engagerad och därigenom utvecklas man som individ och man utvecklar sitt språk, börjar reflektera, känna efter...
Jag skall inte sitta här och skriva mer om detta. De dockor jag har, vill jag i alla fall lägga upp här för jag tycker de är så fina.
Först min hemmagjorda Tova-Lill:
Nedan olika köpta handdockor:
Man bestämmer sig först vad varje enskild handdocka skall användas till och i vilka situationer. T.ex skulle man kunna använda ugglan om man t.ex. har naturen som tema.
Man bestämmer sig också att ge varje handdocka ett namn som kan kopplas till utseendet eller till temat man vill jobba med.
Vad jag själv tycker är ganska viktigt, det är att man inte låter en och samma handdocka "agera" vid olika sorters tema. Varje docka har sitt eget ämne s.a.s.
Och till motsats till det jag skrev i början av inlägget så måste det inte vara så att dockan alltid vet mindre än barnen. Naturligtvis kan det vara tvärtom, som att t.ex. ugglan berättar (på ett lustfyllt sätt) om sitt hem (skogen).
Ja, det var det för nu ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar