"Processen" gavs ut år 1925 och, tycker jag, är lika aktuell idag som då. Skrämmande nog!
Budskapet är att den lilla individen oftast är totalt rättslös inför det statliga "rättsväsendet". Man blir bortkollrad, har ingen talan (fast man får tala hur mycket som helst), man kan inte nå olika myndigheter i syfte att försvara sig och sina rättigheter. Man är redan "utklassad" från första början.
Dömd helt enkelt och hur mycket man än kämpar emot orättvisor och felaktigheter, hur mycket man än försöker få makten (gömd bakom låsta dörrar i oändliga korridorer), att lyssna till den oskyldiga lilla människan så når man aldrig fram. Det finns absolut inga kontaktvägar.
Detta i grova drag.
Jag tycker det var så slående att fotografera boken bakom ett galler (en liten hylla/"bokplacerare" - eller vad skall jag kalla det) som vi har på toa, där vi ställer de böcker vi för närvarande läser. Jag personligen har lågprioriterat mitt eget läsande.
Jag har så mycket annat jag vill göra så därför hamnar den bok, som jag för tillfället skall läsa, på toa. Där finns lugn och ro, där kan jag fokusera.
Låter helknäppt kanske, men så är det.
Därför tar det också lång tid att läsa färdigt en bok, men det gör absolut ingenting.
"Processen" påminner mig grymt mycket om mina kontakter (och icke-kontakter) med Sveriges statliga Försäkringskassa. Jag känner igen mig så mycket när jag läser boken, budskapet om frustrationen som uppstår när man är i behov av en myndighet som har som vision (läs och häpna): "...ett samhälle där människor känner trygghet, om livet tar en ny vändning".
Jag orkar inte gå in på detaljer. Jag skriver bara så här:
Försäkringskassans vision är bluff och båg. Det skall bara låta bra.
Håll er undan f-kassan så mycket det bara går.
Ändå vet jag att det är en omöjlighet om man skulle bli sjuk! Då är man till 100 % hänvisad till denna fruktansvärt iskalla myndighet (om man inte har en massa pengar på banken).
Tack för denna gång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar