Arbetskläder!

Är de avdragsgilla, tro?

Denna fundering har legat och gnagt i flera år men så har jag ju lång startsträcka också:
Mitt arbete innebär ständigt förstörda kläder. Men jag har inte rätt till arbetskläder. Mina kläder måste tvättas oftare än normalt eftersom jag använder dem i arbetet. Jag måste acceptera ketchup, köttfärssås, senap, snor, spyor, blod, kiss, bajs…

Med andra ord ALLSKÖNS tjolahopp då jag utför mitt pedagogiska arbete. Dessa PRIVATA kläder måste jag dessutom INHANDLA PÅ MIN FRITID. Märk väl.

Jobbet innebär också övervägande tid på golvet (under förutsättning att jag valt att skippa allt pappersarbete - ja tack! - till chefens förtret).
Barns värld är på golvnivå och är jag pedagog så är jag.

Detta innebär att mina byxknän blir rekordsnabbt utslitna (för att inte tala om mina KNÄN, men det är en annan fråga) vilket innebär att jag måste köpa nya byxor (IGEN?!?). För mina egna pengar.

Beror detta urdåliga avtal på att det är ett kvinnodominerat yrke?
Jag vet inte men det skulle inte förvåna mig.
Jag har arbetat inom massor av mansdominerade yrken i mitt liv och jag säger bara: Aldrig i helvete att ”gubbarna” hade accepterat ett sådant jävla skit-avtal.
VARFÖR går vi/ni med på detta?
Därför att vi är ”kvinnor”?? Därför att vi VILL vara ”representativa”? I privata kläder då vi ges möjlighet att botanisera?
Och arbetsgivaren är skitnöjd.
”Bra! Låt dem tvätta själva och köpa nytt för egna pengar.”

Vi binder ris åt egen rygg. Även om inte alla tycker att det är betungande så hävdar jag med bestämdhet RÄTTEN TILL ARBETSKLÄDER.

Ett långt men förbannat viktigt inlägg