Vår snart fjorton år gamle Mañana har det mest besvärligt. Han är opererad i munnen. Vissa tänder är borttagna och några är "kapade" eftersom han på ålderns höst drabbats av en vanlig kattsjukdom kallad FORL.
Det började med att jag ville göra en hälsokontroll på honom eftersom han verkade lite trött, hängig och haltade när han gick.
Det visade sig att han hade artros men ännu värre denna "forl" med värkande tänder...Stackarn. Om djuren bara kunde tala....
Visst ser han så ledsen ut.... Här sitter han på kökspallen och vill bara en sak: UT! Och han FÅR inte gå ut. Vi är inne på TREDJE veckan nu :-(
Jag vill ändå mena att det är jävligt jobbigt för oss också. Vi måste passa honom kontra våra andra två katter vad gäller ut- och ingång plus maten. De andra äter torrfoder vilket är strängeligen förbjudet för honom just nu med tanke på stygnen i munnen. Och han har inget att göra mer än att ligga och sova. Han som är van vid att gå och komma som han vill. I hela sitt liv.
Och skulle jag palla att sova i tre veckor?
Tänker inte ens svara på den dumma jävla frågan. En sån fråga!?!
Vi har dubbelförstärkt/försäkrat oss för att inte missa en smitande katt:
Kompostgaller ihopsatt med buntband. Grabben tar ändå sats, hoppar upp och sätter sig PÅ gallret och jamar och vill uuut.
Säger bara en sak:
DET ÄR JOBBIGT NU.
Hade det bara varit en vecka så hade vi tyckt det varit nog. Men, som sagt, nu är vi inne på TREDJE veckan.
Det är AS-jobbigt för honom och det är AS-jobbigt för oss också fast så klart på ett helt annat plan.
Måste bara få ur mig det.
Sen har vi det här med stålarna. Det var inte "överkomligt" precis, munoperationen. Det började med dryga åttatusen kronor (han är inte försäkrad), och vid återbesöket en vecka senare så visade det sig att ett stygn hade gått upp så det blev en ny nedsövning av katten för att tillrättalägga: Drygt tvåtusen till...
Vid andra återbesöket visade det sig att allt nu läkt väldigt bra MEN det fattas någon millimeter till så därför måste vi hålla honom inspärrad med krage ytterligare en vecka.
ABBA's "Money money money" kommer spontant till mig och det handlar inte om att välja mellan Mañana och pengar, valet är solklart. Grejen är bara att jag inte skiter pengar precis och det kommer att svida - så- in - i - h-e-l-v-e-t-e... Alla mina fjuttiga sparpengar kommer att gå till det här nu.
Inte roligt alls. Lätt ångest.
SKIT SAMMA DÅ. Katten skall må bra om han skall leva!
Och jag känner att jag har inte rätt att VÄLJA. Jo, om det gäller mig själv. Men inte annars.
Får mig att tänka på idiotläkaren (min åsikt) som frågade oss barn om han skulle operera mamma eller inte när hon hade fått en infarkt. Vadå ens fråga?!?!
Jag sa till honom: Vadå?? Tuta och kör!! (för helvete dumläkare!) Det är väl inget man skall diskutera??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar