fredag 12 juli 2013

Stora självan-dagen!

Nervositet, hjärtklappning och gråtfärdig......innan de kom!
Jag hade tänt på i vedspisen som hade börjat bli full med papper. Vi har för vana att slänga mindre pappersbitar i vedspisen istället för i papperskorgen. Inget ovanligt alls. När det blivit fullt fjuttar vi på. Vi eldar ju inte nu, mitt i sommaren, så det var bara en liten brasa papper, inget annat. Och inget ovanligt alls. Det går på några minuter. Sedan rakade jag ur så det blev rent, tog askan som blivit och slängde i askhinken och lade locket på. Inget konstigt alls, som sagt. Händer då och då. Efter ca två timmar skulle jag ge mig iväg och handla. Känner att det luktar bränt inne i huset. Försöker lokalisera men hittar ingen källa. Går ut för att kolla om någon granne eldar - nope. In igen och upp på andra vån. Där luktar det ingenting. Ner igen, luktar mot askhinken, alla kontakter, ovanför kylskåpet, bakom spisen, i vedspisen - överallt! Och ingenting! Bara en bränd doft när jag står mitt i köket! Tror jag ska bli tokig! VAD ÄR DET?? Känner också att lukten ökar och tror jag skall få spader. Att känna men inte förstå eller veta gör mig smått knäpp.
Till slut.....TILL SLUT! Ser jag att det ryker och pyr från skorstenen..... Men vad i.....?!?! Vid det här laget har det gått nästan tre timmar sedan jag fjuttade på den lilla mini-pappershögen, t.o.m. rakat ur och slängt askan. Det skall inte ryka ur skorstenen nu! Och det ökar! Och det skall inte lukta bränt!!
Ringer P. Han ger sig iväg hem.
Ringer sotaren: stängt! 
Ringer räddningstjänsten som säger att det, efter min beskrivning, låter som sot-eld (hjälp! Det var just det jag var rädd för!) men det är konstigt att det inte låter något i skorstenen för det brukar det göra i så fall (säger han).
Och därför ber han mig avvakta en timme, hålla koll och återkomma. OK, säger jag och återkommer efter en kvart. När han svarar säger jag: "Alltså, jag PALLAR inte att vänta en timme, ni måste komma!" Han: "Ok, jag kommer."
TACK!
Som man tydligt ser ryker det ur skorstenen...Det skall det inte göra! Å vad skönt det känns att ha dessa människor här!!

Dålig bildkvalitet men jag försökte zooma med min mobilkamera som inte är en kameramobil.....hm...
Efter mycket bökande hit och dit och fram och tillbaka så trodde de att det var någonting som fastnat i pipan och att sotaren måste komma och fixa resten. Det var ingen soteld och vi kan vara lugna (men ändå ha koll på det hela), tyckte "ledaren".
När de slutligen gav sig iväg härifrån sa jag: "Tack för att ni finns!!" Och för mig är de orden 100% äkta och fulla av tacksamhet.
"Leader of the gang" lovade att ringa upp senare på kvällen.
Vilket han gjorde och då hade allt lugnat sig. Vilken trygghet de kan ge! Fantastiskt.

Så antagligen är det något som sitter fast längre ned i pipan. Ett bo? Ett djur? Vad?!?
Sotaren hade sett att jag ringt och ringde upp mig dagen efter (idag). Jag berättade allt och han frågade om jag ville att han skulle komma nu. Jag sa att det är ju lugnt nu så det räcker nog med att du kommer på måndag. Det är sommar och vi eldar inte. Ok, han kommer på måndag. Undrar vad han kommer att finna..... Vi är så förundrade. Det hade ju kunnat börja brinna. På riktigt. VÄRSTA MARDRÖMMEN. Må aldrig ske!
Jag skrev ju sist att jag hittat hem, ju....
Orkar inte skriva mer om detta nu.
 Efterskrift: Sotaren kom på måndagen och det var VISST en mindre sot-eld som vi haft! Skorstens-"röret" uppifrån och ned till de båda spisarna vi eldar i gör en krök ungefär mitt i huset och skapar alltså en slags hylla innan den viker av nedåt delat i två rökgångar (vedspis + kamin). På denna fucking hylla har det lagrats sot under alla år eftersom sotaren inte kommer åt att sota just där. (Varför har ingen SAGT nåt?!?! Under alla dessa år?!?!)
Vad vi nu måste göra är att knacka bort putsen som är för att dölja skorstensmuren vid golvnivå på loftet, knacka bort teglet som är själva skorstensmuren, ett hål ca 50 cm x 50 cm, sedan ringa sotaren så kommer han och dammsuger väck all sot och sen får vi helt enkelt köpa en sotar-lucka och mura in i hålet som blev och mura igen alltihop exklusive luckan, naturligtvis. Då kan sotaren komma åt även där, via den luckan. Och detta måste göras före nästa eldningssäsong såklart. Innan hösten med andra ord.
Detta känns stort.
 

4 kommentarer:

  1. Vilken hemsk upplevelse, tur att det ordnade upp sig.

    SvaraRadera
  2. Ja, tur att det inte var värre. Just då, just nu. Måste ju dock få klarhet. Vår värmekälla är ju veden så det måste bara fungera. Och eftersom vi inte varit nöjd med sotaren och klagat i flera år, så klart man blir förbannad. Men är det nu ett djur eller ett bo så är det ju inte sotarens fel...

    SvaraRadera
  3. Det är bara att vänta och se, så sluta vara förbannad i förtid :)

    SvaraRadera
  4. :-) Det är "lugnt". Jag är bara upprörd. Och det är INGENTING jämfört med en förbannad Hilda hehe

    SvaraRadera