Min väckarklockshistoria...
Denna kalla höstlika dag valde jag att göra en liten shoppingtur.
IRONISKT NOG (med tanke på semester och fri tid) så åkte jag in till en ur-affär och fick provat ut ett antal väckarklockor!
Framförhållning kallas det kanske också. Nån gång ska ju semestern ta slut...
Den sanna sagan om mitt förhållande till väckarklockor...
Mina väckarklocksproblem har sitt ursprung i barndomen men jag vet fortfarande inte varför. Jag har en störning iallafall. En och en....det finns nog fler men...Till sak:
Det får iallafall inte TICKA! Men alla klockor tickar. Ticktack-ticktack klockan går.... (Lennart Hellsing). Klassiskt så det skriker om det. Och så länge jag kan minnas har jag haft en massa sjå för att tysta ned tickandet: under madrass, under högar av kläder, tickar de tystare om de ligger ned? På mage eller på rygg (klockorna alltså) o.s.v. och sen har jag själv legat där i sängen och lyssnat efter ticktacket och naturligtvis hör jag det! Och irriterar mig! Och kan inte sova!
Jag fick t.o.m. en sk "tystgående" klocka av min morfar när jag fyllde tretton. Anno 1972. Så alla visste om mitt problem och alla engagerade sig. Tystgående klockor var nytt, den var dyr, men tro att det hjälpte? Oh no.... Detta, mitt problem har följt mig genom alla år. Vissa problem "växer" ju bort, sägs det, men absolut inte mitt väckarklocksproblem.
I vintras pajade min senaste väckarklocka (som alltid varit nedbäddad i en klädhög - jobbigt när man skall snooza!), den ville inte vara med längre. Jag behöver en klocka som jag kan snooza på ca fem minuters intervaller och sen när det är allvar och fara å färde, då går mitt mobil-alarm igång. Och mobilen ligger gömd under madrassen vid fotändan så jag måste resa mig upp för att stänga av den. Då går jag garanterat upp.
Hursomhelst, jag knallade in på en ur-affär en dag på väg hem efter jobbet och sa att jag behövde en klocka som tickade minimalt och som man kunde snooza (för det är också viktigt! Jag måste få hinna med att vakna i "lugn och ro"). Jag fick några klockor visade för mig och fick samtidigt veta att det fanns sk. flytande sekundvisare, alltså de tickar INTE, de liksom flyter runt urtavlan. Herregud, tänkte jag, jag har blivit bönhörd! Affärsbiträdet (eller vad det heter) visade mig hur den fungerade, den hade snooze också och jag köpte den för 189 kr. Lite dyrt, tyckte jag ändå. 99 kr hade räckt. För alla klockor....
Men när jag använde klockan första gången så var det som att skräckvakna till värsta TIVOLIT!! Detta ljud! Denna ringsignal!!! Och detta blinkande! Värre än en värsta Disneyfilm på G....Hur bra funkar det när man är mitt i djupaste skönaste sömnen....Jag lär ju bli psykfall ganska snabbt efter några sådana väckningar, garanterat!
Oh my god....Efter det tappade jag den i golvet så det går inte att ställa väckning längre.... Jag orkar inte bry mig om att gå tillbaka till affären.
Våren har alltså varit väldigt jobbig för mig eftersom jag bara har kunnat använda mobil-alarmet och då är det att gå upp NU. Jag får ingen förvarning. Mår inte bra på sånt :-(
Idag, ett halvår senare, gick jag till en annan ur-affär i en helt annan stad och förklarade mitt dilemma. Och jag hade bestämt mig: jag går inte därifrån förrän jag fått provlyssna på varenda "icketickande" klocka. Man lär så länge man lever.
Det var uteslutnings-metoden som gällde. Alla tickande klockor plockades bort. Sedan försvann alla som inte gick att snooza (och det var många, förvånansvärt nog!) och till slut hade jag tre stycken kvar att välja på. Den jag valde först visade sig vara för dyr. 399 kronor.
Vad besviken jag blev...
Ok, två kvar. Jag ställde dem på bänken och de fick lov att pipa var sin gång och samtidigt. Då blev det lätt. Den ena lät mycket tystare i sitt väckningspipande än den andra. Då var valet klart! ÄNTLIGEN!
Vinnaren kommer här:
198 kronor....lite häftigt men....de kanske ligger i den prisklassen. Vad vet jag.
När det gäller väckarklockor går funktion före allt. Bryr mig inte om hur de ser ut. Tänker inte pröva den imorgon. Det får bli en annan dag. Innan jag börjar jobba. För att vänja mig liksom...
Det var en historia om mina väckarklocksproblem det ja...Finns mycket mer att skriva om men nu är klockan slagen (haha) - så good night!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar