I stöket hos mig

Jag älskar att gå hemma och skrota!

Bland troll, ugglor, grodor, fladdermöss och växter :-)

Ovan trollet Aliolf.
Har i princip aldrig lust att vara hemifrån annat än om jag skall iväg på loppis eller handla växter eller något liknande. Under vinterhalvåret ligger kanske fokus mer på lite kul inredning. Eller eventuell planering inför våren och hur jag skall utveckla tomten hemma. Jag är så hemmakär så det är inte sant....
Detta gör också att jag inte anstränger mig det minsta att se till att träffa vänner och umgås lite. För mig räcker det att jag vet att de finns. Men de kanske inte vill finnas hur länge som helst om jag aldrig visar att jag bryr mig mer än att jag skickar ett grattis-sms när de fyller år...? TYP.
Jag har pratat med en del vänner om detta och det goaste och bästa av allt är att de tänker/känner precis likadant och att vi är tacksamma för att det får lov att vara så, att man inte surar för att någon aldrig hör av sig spontant. Och att när man väl hörs av så kan det kännas som om det var igår - helt underbart. Det är så det skall vara! Så skönt att jag inte är ensam om att tycka så här! Tänk: "Det är 100% ok att vi inte umgås eller hörs av, vi är vänner ändå när vi väl, mot alla odds, hörs av!"
Bäst!!!!
Annars kan facebook vara ett väldigt bra alternativ, tycker jag! Jag har varit med i facebook sedan 2010, tror jag, och gick ur februari 2013. Det var inte helt lätt:

Denna bild är så bra XD 
Lite grand fingret till facebook. Bilden har jag hittat någonstans på internet men det var så länge sen nu så jag har ingen aning om var eller vem som äger den. Men den säger allt.
Jag gick ur fb mest för att jag irriterade mig på dessa roliga/trevliga/härliga "gilla"-knapparna man kunde trycka på. Nu är jag ju väldigt jobbig, tydligen, som via länkar vill uppmärksamma "alla mina fb-vänner" på olika sorters förtryck av djur till exempel. Våra höns- och minkfabriker, våra stackars grisar och kor, travhästarnas helvete, tjurfäktning, delfinarier, cirkus, etc etc etc etc. Sällan fick jag den uppmärksamhet jag ville, dvs "gilla"-klick. 
Men om jag däremot länkade upp någon rolig humor-länk eller liknande, då fick jag många fler "gilla"-klick.
Det störde mig!
Så jag gick ur. Jag blev verkligen besviken på mina fb-vänner.
Tystnad är det värsta. Det absolut värsta som finns. Jag menar, att inte ens "våga" trycka på en "gilla"-knapp, det tycker jag är för jävla dåligt. Jag blev alldeles för ofta besviken och irriterad så jag gick ur fb bara därför. Ville liksom inte bli mer besviken.
Annars tycker jag facebook är ett bra socialt medium (än så länge fast jag inte är med där längre) om man vill hålla kontakt med vänner, barn som flyttar långt bort och släktingar. Väldigt bra. Kanske jag går med igen om det är så att mina barn börjar röra sig längre bort från mig. För de är de viktigaste som finns.