I stöket hos mig

Mot Öckerö idag...

 

Med bilfärjan

Käkade en räkpaj

Med utsikt...

Mamma fyllde 84 år i fredags och lillebror tänkte det kunde vara gött för henne att komma ut lite. Sagt och gjort! En tripp till öarna kanske piggar upp!
Vet inte hur mycket det uppskattades egentligen. Hon verkade mest störa sig på att vi åt för fort och att hon alltid blir sist (hon drabbades av stroke för några år sedan och kan bara använda ena armen). Dessutom var väl havsutsikten inget att hurra för. Havet har hon ju sett så många gånger förut så....
Inget verkade spela nån större roll egentligen, mer än att vi andra åt för fort.
Ja, vad ska man säga....?
Jag vet inte riktigt hur jag skall hantera detta. Känner att jag STÖR mig. Dåligt samvete för att jag hälsar på för sällan finns hela tiden, men jag har ett eget liv som innebär heltidsjobb och endast 2 lediga dagar per vecka. Är jag egoist?
Ändå skall det dåliga samvetet späs på ytterligare när jag säger att jag skall avsluta dagen och åka hem. Varför är det så här?
Varför klagar hon på att man så sällan kommer och hälsar på och när man väl hittar på något "annorlunda" för hennes skull så känns det lite meningslöst eftersom hon bara stör sig på, enligt min mening, struntsaker. 
Det blir inget kul då. Såklart jag bara vill hem igen? Eller? Hur skall jag tänka här egentligen?
Får en konflikt i hjärnan.