I stöket hos mig

Mina fönster är sig aldrig lika...
Förresten..., fönstren (konstigt ord*) i sig ändrar ju sig inte men det jag har I och KRING fönstren befinner sig i ständig förändring. Jag tycker det är kul att fota och spara och fundera: Hur tänkte jag här? Men där är ju DEN! Vart har den tagit vägen? Men GUD vad blommor! Men GUD så avskalat! Men GUD vad grejer! Ja just det, där är DEN pillimojen som min kompis fick för hundra år sen! Undra om hon har den kvar? Men, vilka gardiner! Just det ja, så har jag också haft det, ja.... Etcetera! Skitkul!
Mitt västerfönster i vardagsrummet i mars 2013. Alltså just nu...en tillfälligt solig svinkall dag.
Det är inte alls så att jag vill "visa upp" nånting särskilt. Det märks väl på toarullarna, om inte annat... Detta är kul för mitt eget minnes skull. Finns liksom inget att "visa upp". Lilla glasnallen med hjärta fick jag av ett barn på mitt gamla jobb (avd Fjärilen). 
Kaktusen har min Sara-dotter bett mig rädda (alla hennes växter dör hos henne, säger hon), den blåa flaskan hittade jag i vårt "Fryshuset" och den tyckte jag var så fin så jag hämtade in den och gjorde rent den. Alltså jag fattar inte, sådana här flaskor kan man hitta på loppis och Tradera till hemska priser! Dessutom har affärskvinnor/män fattat shabby chick- och vintage-trenden som är nu och fixar fram sådana flaskor (nya då) till hutlösa priser.
Jag börjar bli väldigt trött på att ALLT måste vara shabby chick. Det har blivit för mycket nu.
Iallafall, blåslampan i mässing är ett Max Sievert-original från släkten. Jag tycker att gamla saker kan vara fina att ha framme utan att för den skull bli "vintage-idiot".
På det lilla bordet (står där tillfälligt, antagligen) framför fönstret de tre toarullarna jag visat på Pysselsidan och en kott-kvist från vår lärk på tomten. Nånstans skall de stå, får se hur länge just där ;-)

* Apropå det konstiga ordet "fönster" så läser jag på wikipedia att det kommer från det latinska fenestra och till svenska kom ordet via tyskans fenster..... Alltid kul att veta...