I stöket hos mig

Glad långfredag 2013!

Påsken har aldrig varit nåt stort för mig mer än den ljuvliga långledigheten jag får fyra dagar i sträck. Det är stort!

Förr när barnen var små pyntade vi lagom hemma och hade påskägg som var gömda, mycket ägg till frukost, måla-ägg-projekt, påskkärringsutstyrsel etc.  För barnens skull.

Har ingen direkt traditionskänsla för påsken men jag gillar att det blir ljusare ute och att våren är på gång.
Utöver det gillar jag färgklickar, gärna sprakande sådana. På fotot ovan är det ett gäng bambupinnar som fått fjädrar i en hög kruka och lite färgglatt tyg runtom. Detta är som vanligt en här-och-nu-produkt. Jag tar vad jag har.

Jag har börjat få "tanke-problem" med att ta in s.k. påskris som man "bör/skall" göra vid påsk. Det känns så fel, så taskigt på nåt sätt, att knipsa av de fina trädens fina kvistar för att lura dem att slå ut genom värme och vatten. Och för att sedan slängas ut. Som en gammal julgran. Lång näsa ungefär...
Bara för vårt firande. Känns inte försvarbart, men mina tankar känns inte försvarbara heller. 
Som ett exempel kan jag nämna att det känns totalt brutalt när jag klipper ned min basilika rakt ned i grytan... 
Växtplågeri?
Med de tankarna blir det väldigt, väldigt svårt att leva. 
Men de finns.