Omplanteringstid...

Men det måste jag säga, att det känns på tok för tidigt! Ändå har denna plötsliga "värme" (sol) och kvittrande fåglar och en "hata-vinter-och-kyla"-katt som plötsligt vill UT hela tiden (kors i taket!) och längre ljus på dagarna och prat hemma om däckbytedags och etcetera.... även gett MIG en vårspark i arslet. Hmm, mkt ovanligt.
Men eftsom jag inte vill bli besviken så tänker jag att det här är bara en tillfällig knäpp. Det blir snart kyligt igen. Synd då på alla ev fjärilar som vaknat till liv (dock ej hos oss). Hörde nån prata om att hon sett fjärilar. Hua! I början på mars! Jag vill inte ha nån djungelvärme till sommaren sen! För då orkar jag göra INGENTING och då mår jag dåligt eftersom jag behöver hålla på med olika saker för att känna FÖRNÖJSAMHET. Är det Sagittariusen i mig, tro eller?
" Det finns fyra vägar att välja då vardagen inte är som vi vill ha den. En väg är att förbanna hur det är – att klaga och gnälla på allt och alla som inte är som vi vill. En annan väg är att försöka förtränga hur det är – sopa det under mattan för att slippa ta tag i det som kan vara jobbigt att förändra. Den tredje vägen är att faktiskt förändra.
Det är lätt att säga, men kan vara krävande och inte heller möjligt i alla livssituationer. Den fjärde vägen är att hitta förnöjsamhet – att vara nöjda med det vi har istället för att ägna energi åt missnöje med sådant vi saknar. Förnöjsamhet ger goda möjligheter för oss att hitta frid i vår vardag."
Citat Tidsverkstaden: http://tidsverkstaden.se/om-tidsv/

Hur som helst...

 

...jag fick syn på en av mina novemberkaktusar som inte sett så glad ut på länge och tänkte att den nog också hade fått vårkänslor men liksom inte orkade med det, inte orkade ta in kraften på nåt sätt, vårkraften, då den inte fått nytt livsutrymme (ny jord, större kruka), 

Så jag drog igång med Projekt Omplantering.

Hann med två av mina bägge Novemberkaktusar och känner mig supernöjd! För jag har varit uppe sedan 4.20 i morse (klev upp en halvtimme FÖRE alarmet eftersom natten varit konstigt orolig) och jobbat på en underbemannad arbetsplats och kört (nästan) direkt hem (knappt 5 mil EN väg) och börjat med maten OCH omplanteringen.

GRYMT! sa grisen :-)

INTE NOG MED DET!

Jag hann göra några små skyltar också efter maten...

 

Printade ut några i mitt tycke snälla och trevliga bilder på glada blommor, skrev till en text under: "JAG HAR FÅTT NY JORD!" Hahahaaha - det var riktigt roligt. Sedan laminerade jag bilderna och hämtade limpistol och kraftig ståltråd. Gullrankan fick ny jord förra veckan redan:

Så även Kranspeperomian.

 

Men de fick ny jord mest för att jag visste "i hjärnan" att våren kommer ju snart (men ingen känsla hade jag att tala om) och att vi håller på med att m-å-l-a om tak och väggar och växter skall flyttas hit och dit....Så därför.

Så det så.  ;-)

Och iallafall JAG tycker det ser lite roligare ut med dessa söta små skyltar. Kanske jag ledsnar på dem efter ett tag. Den som lever får se.

Novemberkaktusarna:

Inte för att jag börjar bli glömsk (?) och inte för att jag skulle ha svårt att hålla reda på (?) alla mina många 9 krukväxter och vad jag gjort eller inte gjort med dem...men man vet ju aldrig. Det är så mycket annat tjafs som jag tycker jag glömmer bort alldeles för lätt så dessa skyltar kan ju fungera som en liten fingervisning den dag jag ev. börjar undra vem som fått ny jord och vem som inte fått...
Det lustiga (?) i det hela är att jag AVVECKLAR mina krukväxter sedan något år tillbaka. Har haft överfulla fönster med växter och bara spätt på hela tiden eftersom jag har svårt att kasta sådant som har liv i sig. Det kan räcka med en avbruten liten förgrening på en planta så vips skall den ner i ett glas med vatten. Kämpar med detta nu. Allt avbrutet åker raka vägen ut i komposten.
Nästan.
Ett erkännande då:
Råkade bryta av en liten del av peperomian när jag planterade om den och nu står det en liten vas i fönstret med vatten och det avbrutna bladet i .... Men det är bara den. Än så länge. Och jag har tänkt avveckla mer av de jag nu har kvar men suckulenterna och de två novemberkaktusarna får stanna. Den ena av dem kommer nämligen från min mormor så den känns viktig för mig.

Men då har man en make som plötsligt fått för sig att börja fröa av sig. Inomhus.

 

Oskarpt foto på chilibebisen. Med flit (hmm...säkert..)! Jag vill inte ha fler bebisar nu!

Och jag vill ha fönstren hyfsat rena från växter och blommor och jord och bara ha lite fina (enligt MIN mening...) saker som man lyfter på och lätt torkar av fönsterbänken. MY DREAM NOWADAYS.

Men vem är det som går dit varje dag och kikar? Och ser till att jorden inte är för torr? Som duschar dem så att de ska må bra?

Ja, VEM!?

Vill jag ha bebisar skall det vara sådant som växer UTE.